Vi lämnade Kivik i lite halvrisigt väder och styrde mot Kåseberga och Ales stenar. Första tanken var givetvis att ställa oss på ställplatsen i Kåseberga men vi kände inte riktigt för att stå kvar där utan valde att boka en plats lite närmare målet med vår resa.

Så fort vi nämnde att vi skulle till Skåne sa de flesta att Ales stenar måste vi besöka och efter att ha besökt både Ales stenar och Kåseberga kan vi bara hålla med! Stor och bra parkering finns precis när man kommer in i samhället och den rekommenderas, speciellt framför att försöka få plats nere i hamnen. Det är en liten bit att gå men inte så att det stör någon med acceptabel fysik.

På vägen tillbaka ner mötte vi en av mina tidigare elever på teknikprogrammet, alltid kul att se vad det blir av ”barnen” man haft och ett trevligt, om än kort, möte över 60 mil från den plats vi sågs senast.

Från Ales stenar går det en hyfsad liten promenadväg ner till hamnen som är klart sevärd bara som hamn och utsikt men samhället har skapat några restauranger och butiker med fokus på fisk. Riktigt trevlig upplevelse även om det enda vi köpte var varsin glass. Rätt mycket folk med tanke på ytan men inte ens jag upplevde det som trångt. Trångt var det dock på parkeringen i hamnen och de flesta som ville ställa bilen där nere fick vända och åka upp i samhället igen.

Även inne i samhället finns restauranger och småshoppar men här ändras fokuset lite mot surfing, mysigt trots det växlande vädret. Oavsett vad man tycker om stenarna så är utsikten väldigt fin och det är ju lite speciellt att sevärdheten står mitt i en kohage så man får se sig för när man sätter ner fötterna. Inga problem att ta med sig hundarna upp så länge de inte får för sig att dumma sig med kreatur eller andra besökare. Man passerar en färist när man går in i hagen som vissa hundar kan tycka är lite besvärlig men det finns en spång som våra hundar valde istället.

Vi åkte vidare till Barsebäckstrand bara för att ta det lugnt och samtidigt ha fin utsikt. Bäst utsikt får man antingen högt upp eller nere vid vattnet och eftersom campingen valt att skapa riktigt fina husbilsplatsen nere vid gräsplätten vid stranden så det blev platsen för en #kommaframöl!

Ett par härliga dagar med vidunderlig utsikt, lite bad och trevliga grannar. Sista natten fick vi holländare som granne på ena sidan och deras son behövde viss medicinsk utrustning, speciellt på natten. Tyvärr strulade det uttaget som de valt så säkringen gick lite då och då men det fanns andra att välja, speciellt eftersom grannen på hans andra sida (tysk tror jag) tyckte att han inte behövde el lika mycket som holländarens son. Hjälpsamheten känner inga landgränser inom husbilsvärlden.

Konst kan skapas på många sätt. Av något skäl har några byggnader förskönats med lite konst vilket är betydligt roligare än grå betong! Även fordon kan anses vara konst, extra roligt med tjänstebilen på campingen!

Utsikten är helt magisk längs kusten men här blir det lite extra fint eftersom det faktiskt finns något på horisonten. Antingen tittar man mot Danmark, ett gammalt kärnkraftverk eller hamnen i Landskrona beroende på om man tittar utåt, åt vänster eller åt höger.

Med en bildkavalkad avslutar jag det här inlägget och hoppas att jag inte väntar lika länge med nästa. Nästa anhalt blev det som var målet med resan, att träffa Pappa och Anita.