En av alla Youtubers som jag följer är Jikitas På Äventyr och den här helgen la de ut på Instagram att de stod på Gålö över helgen. Jag gillar verkligen att vara ute på halvön och ta mig runt Havtornsuddslingan som ju inte är så lång men ordentligt kuperad. Slingan går runt en udde/halvö och idag hade den mesta snön smält bort men bitvis var det rejält isigt på stigen, jag har dock dubbade skor av just det skälet!

Hundarna var givetvis med men inte Helén som jobbar hela helgen. Målet är att fotografera naturen och ta en fika nånstans där det känns vackert och helst finns någon möjlighet att sitta ner. Allt för att samla energi till vardagen.

Lika självklart är det att jag delar med mig av mina mackor till hundarna men det hinner man nästan aldrig fotografera, de är ju rätt matglada…

Isen ligger fortfarande kvar på den delen som ligger närmast småbåtshamnen och för mig starten på slingan. Trots att det ser blött ut kan isen fortfarande vara tillräckligt tjock för att jag ska kunna gå på den men jag chansade inte den här gången heller!

Lite längre ut håller isen på att tappa greppet mot det öppna vattnet, jag såg till och med någon som var ute med en mindre båt men det kändes inte lockande över huvud taget!

Vatten i rörelse som träffar ”fasta” objekt är tacksamt att fotografera om man har en tillräckligt snabb kamera. Sedan ett antal år är min ”stora kamera” en Canon EOS D6 som levererade även denna dag!

Vi människor lämnar saker efter oss i naturen av olika skäl. Skräp är ju mindre roligt att se och speciellt på en plats där jag just då inte hade möjlighet att ta med skräpet till en bättre plats. Den konstiga saken uppe på björkstammen är dock ett positivt inslag där de lokala jägarna (i det här fallet Jägareförbundet) sätter upp saltstenar så att tex älg kan tillgodose sitt behov av mineraler, givetvis placeras de så att det finns drickbart vatten i närheten!

Gålö administreras delvis av Skärgårdsstiftelsen och till stor del gör de ett bra jobb som jag är tacksam för. Just den här bänken är placerad på en plats som den knappast kan ha förflyttats till hopmonterad utan den har nog byggts på plats, det är rätt högt upp och dessutom ordentligt brant.

På det hela taget en skön runda där jag träffade fyra gånger så många människor som förra gången, hela åtta stycken! Jag valde att inte söka upp Jikitas efter rundan (när jag kom ut hoppas jag att de låg och sov) men såg dem på avstånd när jag körde iväg, de är ju rätt lätta att känna igen och detsamma gäller Peppe som deras bil kallas.