Första husbilshelgen åkte vi till Mariefred med husbilen. Årets första resa med husbilen eftersom Knasen blev dålig i magen när vi tänkte åka förra gången, magsjuk hund i husbilen vill man inte har om man kan slippa det. Som vanligt inget bokat när det är försäsong och precis som väntat fanns det gott om plats när vi dök upp strax efter lunch. Vi valde en plats med dörren mot vattnet och ingen bil bredvid när vi ställde upp oss.

Det blev en #kommaframöl från Brygghus19 som skapats tillsammans med Peter från Livet på och utanför scenen. En lättdrucken lager som inte är alltför stark utan passar bra som törstsläckare när allt är färdig. För en gångs skull drack även Helén öl och även hon gillade den.

På lördagen tog vi en promenad till Gripsholms slott eftersom Helén aldrig varit där. Avståndet från campingen är några kilometer så det blev en perfekt promenad tillsammans med hundarna. Förra gången vi var i Mariefred kunde inte Helén följa med eftersom vi hade Knasen med oss och han var valp så då var det bara jag, Atlas och Izidor som tog promenaden i till stan.

Mysig liten stad som inte känns alltför ”turistig” och är en bra blandning mellan nyare och äldre. När vi var där var de dessutom städning av hamnen med hjälp av dykare och magnetfiske. Det största vi såg att de tog upp var en parkbänk så städningen gjorde helt klart nytta. Städningen verkade vara i samarbete med Rotary som även hade lite annan aktivitet i hamnen,

Jag har varit där med jobbet och fått en guidad visning därinne men det är inte aktuellt när man har två hundar med sig, de är välkomna på den ö där själva Gripsholms slott ligger men inte innanför murarna, där fuskade vi lite eftersom jag ville att Helén skulle se Galten och Suggan.

På vägen tillbaka blev det givetvis en glass i hamnen och bara njuta av att kunna sitta ute och ta någon form av fika tillsammans med våra hundar. På flera ställen är numera hundar välkomna men vi föredrar att inte behöva vara i trånga miljöer med våra hundar eftersom de trots allt är rätt stora och kan vara lite klumpiga, om de reser sig under ett bord flyttar borde på sig, trots deras enorma smidighet i de allra flesta fallen.

Årets första riktigt sköna ”vi äter alla måltider ute” blev det eftersom vädret var riktigt härligt, varmt, soligt och med bara svag vind. Markisen fick vi dra ut för hundarnas skull men även vi fick söka skydd för solen, vi har ju inte direkt varit ute och pressat i solen under våren.

Själva campingen ligger mycket bra med platser ända ner vid vattnet eller uppe i skogen och så där vi stod mittemellan med bra utsikt. Servicehus och allt annat sköts som det ska skötas. När vi var där för tre år sedan hade campingen precis bytt ägare så då var det lite osäkerhet kring småsaker men nu var allt som det ska vara. Ägarna bor precis bredvid campingen så händer det något så är de i närheten.

Helgen slutade inte riktigt lika bra för alla på campingen. Jag hade sett att bilen snett emot oss stått med motorhuven öppen under lördagen och antog att det var något problem.

Rätt stora problem verkar det som eftersom det kom en bärgare som precis kunde få plats med husbilen på sitt flak. Två äldre herrar skötte bärgningen som tog lite tid, även om campingen är rätt frikostig med utrymme så blir det trångt när det blir bärgning, och så småningom kom de iväg, de som hade husbilen tog sig iväg med en personbil som de fixat fram under helgen. Tråkigt när det blir så men nån gång ska man väl åka bärgare, min första (hittills enda) gång var för sådär trettio år sen när något inte monterats rätt på verkstan vid bromsbyte så ena styrleden lossnade på motorvägen.

Avslutningen på helgen blev gräsklippning med efterföljande törstsläckare. Ett arbete som jag oftast tycker är skönt, följa efter en maskin i nån timme med hörselskydd på och dessutom utföra ett arbete är rena rama avslappningen.

Helgen efter arbetade Helén samtidigt som Gaston var utlånad över helgen. På fredagen, det var ju långhelg, skulle min pappa komma över och slipa knivarna till deras gräsklippare, vilket säkert tog hela 5 minuter, och han fick som numera är rätt vanligt skjuts av sitt barnbarn Elin som i praktiken har tagit över hans bil och av någon anledning hade min pappa fått för sig att det var väldigt bråttom så det blev ett kort besök.

På lördagsmorgonen bestämde jag mig för att åka ut till Gålö och tanka lite energi i skogen i kombination med en rejäl promenad i terrängen. Stora Gålöslingan är ungefär 11,6 kilometer enligt Naturkartan.se men det är bara längden på kartan, när man tagit sig runt brukar min klocka ange att jag har gått ca 80 våningar dessutom så längden i benen känns betydligt längre.

Samma sak den helgen med mycket skönt väder så promenaden/vandringen blev i shorts och t-shirt. Jag mötte en grupp joggare på första delen av slingan som går i skog och har rätt behaglig terräng att röra sig i med bra underlag och inte alltför mycket upp och ner. När slingan vänder vid Morarnas hembygdsmuseum (stängt just då) går den längs stranden och består till stor del av sten som underlag och en hel del upp- och ner i varierande grad av jobbighet. Blir det jobbigt tar man en paus och delar en macka med hunden och bara myser. När jag satt där med koppen kom joggarna tillbaka, starkt jobbat! En mysig dag tillsammans med Knasen där vi tankade energi på bästa möjliga sätt.

Gaston kom hem från Östersund, närmare bestämt Bringåsen med CK och reservcert, slagen av sin egen far som fick certet! Vi är otroligt nöjda med det resultatet och stort tack till Lena och Christer som tog med honom dit och ställde ut honom på bästa sätt!

Den här helgen kommer vi att spendera i Sundsvall tillsammans med Junie, Patrik och Ellen och det kanske blir ett eget inlägg om vi gör något som vi tycker hör hemma på bloggen.

Det blev inga bilder från Östersund men jag avslutar inlägget med diverse bilder som inte har en självklar placering i inlägget.