Höst och mörker

Pannlampa, lysande halsband och reflexväst

Mörkret är här med besked! Jackor med insydda reflexer, reflexselar och blinkande halsband på hundarna och går man som vi ofta gör på grusvägarna kring oss även pannlampa hör till vår standardutrustning såhär års.

Knasen och Helén efter 644 meter viltspår

Allt är inte bara mörker dock! Dagarna är kortare men än så länge hinner vi lägga spår och gå det samma dag. Knasen fick ett spår på 644 meter som var rätt svårt med blandad terräng och en hel del vatten i skogen. Han vill gärna fortsätta längs stigar så spåret gick givetvis med svag vinkel mot just stigar och han klarar det efter lite eftertanke. När jag la spåret i förmiddags gick Helén som vanligt efter och snitslade så vi kunde känna oss lite lugna när vi gick, man tror så ofta att man hittar men sen blir det osäkert… Jag la spåret ut på vad som såg bra ut men visade sig vara väldigt blött (decimeterdjupt vatten på sina ställen) och Helén lyckades givetvis trampa i ett riktigt djupt hål så vattnet gick över stövelskaftet!

Här var det blött.

Jag har skrivit det förut men det är värt att upprepa! Helén är bra på att samarbeta med hundarna i spåret!

Lite tristare är det när man hittar gamla presenningar och annat skräp i skogen. Ovanför branten har någon skapat ett litet tak men nedanför ligger skräpet…

Blött i marken, skräp i skogen och där uppe en utkiksplats.

Presenningen kan vara en lämning efter någon som bott i skogen vilket var ett problem för några år sen i området, man kan hitta lite av varje vid några av de ställena så vi håller ett vettigt avstånd. När vi gick spåret satt det en man däruppe med tänd brasa och tittade ut över skogen, verkade inte vara något fuffens men kanske en jägare som rekade inför jakt eller någon som bara njöt i skogen.

Förra helgen åkte vi till vår, just nu, största glädjekälla, Junie och hennes föräldrar! Planerat sedan ett tag och vi tänkte oss lite för när vi umgicks men det känns helt fel att inte åka dit och gosa nån gång i månaden. Nästa trip upp är redan planerad och då får jag nog ta med mig arbetsbyxorna för köket ska fixas lite till. Den här gången nöjde vi oss med att köpa en bänkskiva som ska bytas då. Egentligen skulle vi nog ha gjort det nu men samma helg rasade ett träd ute på Kent & Åsas sommarställe och skadade ett av husen på tomten lite grann så vi sköt upp den biten.

Farmor och Junie i djupt samtal

Helt underbart (brukar Helén säga) är det varje gång vi får komma på besök och nu händer det otroligt mycket mellan besöken. Nya uppdateringar via messenger varje dag nästan!

Goa glada Junie

Vem kan motstå det leendet? Inte farfar och farmor i alla fall! Vi kom upp fredag kväll och åkte söndag vid lunch ungefär. Lördagen blev Ikea och lite annat sen god mat och mys tillsammans med Junie, Patrik, Ellen, Kent och Åsa. Kent hade testat en ny variant för att brygga en god pilsner till maten och den fick med beröm godkänt.

Helén har börjat göra rullrån sedan hon fick ett sånt järn i somras och de blir bättre varje gång (de var bra redan första gången). Ytterligare en grej som hon är bra på i bakväg alltså! Den här gången följde några stycken med upp och de blev klart godkända så nu ska hon börja experimentera lite med andra recept.

Det mesta som skulle göras i lägenheten är i fas och de kan njuta av sitt barn allt mer. Utsikten från lägenheten är helt otroligt vacker när det är mörkt!

Fin utsikt mot Sundsvallsbron och ”city”

Min pappa har börjat ta tag i att dokumentera den konst och liknande som han har i sin lägenhet och min del i det hela är givetvis fotografering av allt. Han har mycket konst men har haft mer, en del har vi hos oss och en del har han gjort sig av med på andra sätt. Första gången missade vi några saker så vi fick åka dit en gång till och som avslutning bjöd han och Anita på lunch och lite till, mycket trevligt och vi försökte hålla avstånd så gott det går. Själv bor han mest hos Anita och just nu är lägenheten utlånad till en av hennes kompisar medan hennes lägenhet utsätts för ett stambyte.

Min farfar, Tor Wolgast, som jag inte han träffa.

All konst är inte värdefull i pengar men allt är värdefullt för honom och oftast även för mig. Ett rätt kul projekt faktiskt. Jag hoppas att han kan få Anita att göra detsamma med hjälp av sina barn, hon har ännu mer konst, en del har hon skapat själv.

Nu närmar sig helgen sitt slut och en veckas arbete börjar imorgon. Jag anser mig ha ett av de bästa jobben som finns, gymnasielärare, men i den situation som finns just nu är det lite svårt att göra allt på bästa möjliga sätt. Vi ska helst inte vara för nära eleverna och det kan vara rätt svårt när man ska handleda dem i praktiska moment tex. De flesta av eleverna själva verkar, precis som de flesta unga, inte direkt bry sig. Helén jobbar ju med äldre och vi hoppas att de inte får in viruset på sitt boende igen.

Avslutar med lite bilder på sånt jag uppskattar med hösten!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s