Då har vi haft avslutning på distans med inspelat tal från rektor. Funkar rätt bra när alla inblandade har ett visst intresse för teknik men det är inte riktigt samma sak som att ha sina elever i ett klassrum för en stund tillsammans följt av rektors tal i matsalen med hela skolan på plats. Jag är ändå rätt nöjd med allt arbete som jag lagt ner under den sista perioden med heldistans även om jag gärna erkänner att det inte är någonting alls jämfört med de som arbetar inom sjukvården, all heder och gärna en massa pengar till dem!

Förra helgen åkte vi upp till Patrik, Ellen och Junie för att mysa lite. Vi passade samtidigt på att byta bänkskiva och lite annat i deras kök tillsammans med Ellens pappa, Kent. Resan upp i mörker och blötsnö var inte speciellt kul men när man har det målet kör man med glädje! Den lilla prinsessan blir allt mer en del i allt som vi gör och det är underbart att se en glad lite personlighet växa fram. En enorm glädjekälla för alla helt enkelt!

Om alla håller sig friska så träffas vi igen i mellandagarna för ett andra julfirande. Det första blir ju bara vi tre som bor här, min pappa sitter troligtvis med Anita även de utan besök. Trist men så får det bli.

Ibland upptäcker vi att våra kaktusväxter blommar! Just i år står de uppe på övervåningen pga Knasen och hans nyfikenhet så vi ser dem inte lika ofta och missar kanske vattningen ibland… Kanske därför de blommar?

Gröna fingrar finns det folk som har men vi är nog rätt normalbegåvade på den fronten. Vi har ett mindre trädgårdsland som brukar ge lite potatis, lök, morötter och annat utan att vi lägger ner alltför mycket ansträngning. En hel del ansträngning har dock Helén lagt ner på årets habanero. Vi har hittills plockat runt 50 frukter av denna heta chilivariant och årets skörd verkar vara ännu starkare än förra året! En del delade vi och frös in som förra året men de flesta valde vi att köra i torken för att så småningom göra pulver av dem, och idag var det dags!

De ser ut som små söta paprikor men ta inte en tugga om du vill känna något annat än smärta på ett rätt bra tag! En fjärdedel blev i starkaste laget till köttfärs på ett halvkilo nötfärs, förra året hade vi i tre gånger så mycket och det blev lagom…

När jag stod och delade de som skulle frysas in räckte ångorna för att det skulle svida i halsen så den här gången hade jag ett skydd av samma typ som jag har i jakten för att slippa dammet och givetvis handskar. Jag hanterade torkade frön för ett tag sedan och lyckades peta mig i ansiktet, det sved några timmar bara av det!

De blev ungefär en deciliter pulver av de frukterna som jag körde idag, med tanke på att vi kanske använder ett halvt kryddmått åt gången tror jag det räcker rätt länge.

Som avslutning lägger jag in en underbar bild på vår första hund, Hasse, som var en unik och helt underbar Golden.

Tack för den här gången!