Inte direkt för oss i alla fall! I tisdags blev Knasen 9 månader och då får hunden starta i viltspår! I går (lördag) var det dags och strax efter åtta på morgonen var vi på plats i Vårsta för att Helén och Knasen skulle gå ett anlagsprov för Lena Lundin. Helén hade jobbat natten mot lördag så jag tog över ratten så hon skulle få vila lite i alla fall. Knasen är dels på väg in i spökåldern och vissa saker är läskiga samtidigt som tex fåglar är otroligt intressanta så vi kände oss inte helt säkra på om fokuset skulle räcka till (spåra kan han!). Helén, Knasen och Lena stack iväg och sen var det tyst i skogen. Jag pratade lite med de som skulle gå spåret efter oss och fyllde i de papper som ska fyllas i medan vi väntade. Efter en tid som alltid känns oändlig kom de tillbaka och Lena gick igenom spåret och vad hon skrivit i protokollet. Slutsatsen var att han klarat spåret och är en otroligt trevlig, men ung, hund som kommer att kunna blir mycket bra i spår!

I samma marker genomfördes just då eftersök efter en person som varit försvunnen i över en vecka nu. Tyvärr inget vi tränar våra hundar i men här är hundarnas luktsinne återigen nästan oslagbart! Än så länge har vi inte sett att personen är upphittad men hoppet finns kvar!

Många skriver någon form av årskrönikor, tex Våra husbilsresor, i slutet av året och det har även vi gjort tidigare och den här delen handlar om våra hundar!

Först en liten tillbakablick.

Vi skaffade vår första Golden Retriver, Hasse, 2001. Ett par år senare blev vi delägare i Zimzon som var importerad för att tillföra nytt blod i aveln.

När Hasse började blir till åren skaffade vi en lite mindre ras (för det skulle vara enklare…) nämligen Atlas, en Welsh Springer Spaniel.

När vi så småningom hade tagit bort både Hasse och Zimzon pga ålder och hälsa så återgick vi till Golden Retriver med Izidor och nu några år senare flyttade Knasen hem till oss.

Gemensamt för alla hundar är att de i första hand är familjehundar men vi vill gärna träna med dem.

Under de år som Helén sysslat med spår har det blivit flera viltspårschampionat och vi hoppas givetvis att det blir så även med Knasen. Första steget togs ju som sagt i går.

Hundåret så här långt

Vi fick ett samtal i slutet av förra året från våra uppfödare om vi var intresserade av en valp (jag antar att vi är godkända köpare då) vilket vi efter lite eftertanke var. Knasen och resterande kull föddes den första mars och åtta veckor senare hämtade vi hem honom! Rätt mycket hann ju ändras i världen på den tiden om man säger så men för min del blev det ju rätt perfekt att arbeta hemma när vi skaffar en valp! Utan diskussion vinner man ju alla tävlingar om bästa upplägget eller vad det nu kan vara när man lyfter upp en underbar valp på distanslektionen eller mötet…

Knasen är helt underbart knasig men kan samtidigt samla ihop sig bra när det är dags för arbete vilket vi sett när vi går spår eller kurser.

Atlas är har ju gått på rehab under lång tid men blev förra året friskförklarad. Han går på kontroll ett par gånger om året och vi kommer låta Dogmotion gå genom även Knasen vid nästa tillfälle, bara därför att. Är det mer åt veterinärhållet går vi givetvis till en veterinär!

Izidor är ju sedan 2018 svensk viltspårschampion och Atlas både svensk och norsk champion sedan flera år men båda tycker fortfarande att det är kul så vi lägger och går spår med alla tre. Underbar träning och de blir härligt ”trötta i huvudet”. Alla raser kan spåra så det är inget hinder men det finns ju andra sätt att aktivera sina hundar via nosarbete, varför inte NoseWork som Helén och Atlas gör lite av och till. Även Izidor gör det ibland och vi tänker introducera Knasen till det nu när vintern är på gång (om den nu kommer i år).

Alla tre hundarna trivs i husbilen och följer givetvis med på våra små resor. Knasen är den som är lugnast när vi åker men samtidigt vildast (valpar ska vara så) när vi stannar. Atlas är som spaniels är mest, alltså rätt hög aktivitetsnivå och Izidor är nöjd så länge han är med oss och vi är aktiva tillsammans. Vi ser fram mot nästa sommar när även Knasen får gå lite längre sträckor så vi kan utöka våra ”promenader” där vi stannar.

En stor del av min mentala tankning sker ju i skog och mark tillsammans med en eller flera hundar. Vi bor ju bra och skogen ligger runt hörnet men jag föredrar att åka tex till Gålö där det finns väldigt fina leder att ta sig runt på för att komma bort från vardagen.

Ett normalt år åker vi på en del utställningar tillsammans med ett gäng andra från Kennel Sangold. Vi försöker till exempel åka till Östersund tillsammans och vi har otroligt kul tillsammans! I år blev alla utställningar inställda pga Covid så vi har knappt träffats vilket vi saknar. Lena och Christer anordnade en kennelträff i våras, givetvis utomhus och vi höll på avstånden, precis som de brukar men mer har vi inte kunnat träffas. Trist men tyvärr måste det vara så!

Vi hoppas att vi får ett bättre åt nästa år vad det gäller möjligheten att träffas i organiserad form men en av fördelarna med hund är ju att man oavsett väder och hur man mår måste ta sig ut! Ett exempel på hur de kan bryta isen var ju när vi mötte Gunilla och Micke i Måviken och blev utskällda av Bingo när våra hundar kom in i hans zon. Vi träffades även på Kolgårdens camping i Vilhelmina och då höll sig hundarna lite lugnare.

Givetvis har vi gått ett par kurser med Knasen under året och kan konstatera att han håller hög klass när det gäller träningsvilja och energi! Alltid kul att gå kurs med sin hund även om innehållet inte alltid är speciellt nytt, man lär sig något nytt ändå!

Det var året i korthet (även om det blev rätt långt) när det gäller våra hundar. De är en stor del av våra liv och ger så mycket tillbaka även om det ibland är rätt kämpigt när tex vädret visar sig från sin sämsta sida.