Och med den kommer en hel del stress i mitt jobb. I år mer än vanligt pga det där lilla otäcka viruset men allt som ska hinnas med ligger hyfsat i fas och vår rektor har minskat och skjutit upp en del saker som ska göras i samband med terminsslut så det känns rätt OK ändå!

Även hemma har det varit lite stökigt eftersom Atlas behövde operera bort en liten tumör (godartad) i ögonvrån innan den blev större och även om det läkte bra så blir det ändå lite stökigt när en av tre hundar ska ha en parabol på skallen hela tiden…

Vi fick för oss att bygga om trappan till altanen för ett tag sen eftersom hundarna tog fart från vardagsrummet och sprang rakt ut i luften med den gamla fina, öppna trappan vilket funkar med unga hundar men Atlas fyller snart nio…

Vi valde en klassisk variant med nedgång åt vardera sidan och ett räcke som hindrar rakt fram.

Arbetet har fått ta den tid det tar vilket inte är det normala för mig. Allt brukar vara planerat och sen kör jag tills det är färdigt! Den här gången hade jag bestämt mig för att inte köpa virke till den nya trappan utan återanvända så mycket som gick, jag fick köpa överliggaren, tre av stolparna (en stolpe som kapades givetvis) och ribborna i räcket. Rätt bra enligt mig. Detsamma gällde givetvis inte skruvarna men vi har en hel del ”arvegods” som vi gjorde av med så det blev bara trallskruv som behövdes.

Varje gång som jag ”tvingas” använda gamla skruvar med kryss eller ännu värre spår så känner jag tacksamhet över de som kom på torx!

Arbetet avbröts rätt ofta av hundarna som gärna vill vara med. Knasen tar alla mindre träbitar, mindre bra när det är tryckimpregnerat, så de var vi tvungna att hålla koll på. Izidor vill mest att vi ska umgås med honom så han stör även han på sitt sätt. Hundarna älskar när vi jobbar ute och de kan delta!

Jag blev riktigt nöjd med slutresultatet och numera har våra tomatplantor flyttat ner på den lilla grusplätten som blev kvar när trappan faktiskt blev lite mindre.

Vi har ju inte bara jobbat utan vi har givetvis umgåtts i det vi kallar för vår bubbla, vi och våra närmaste grannar. Förra helgen var det pizzakväll och vi hade skaffat ett par lämpliga t-shirts!

Grannarna skrattade gott när vi kom och ville veta var vi köpt dem, vi ”kom inte ihåg”…

Jag hade fixat ett litet quiz där jag spelade titelmelodier till kända tv-serier från 80-talet och alla andra skulle gissa. Frågor på papprets framsida och ett drygt hundratal tv-serier på baksidan som nån slags hjälp. Priserna var givetvis tröjor till alla! Flest rätt 5/18 säger en del om hur svårt det är att höra skillnad på Falcon Crest och vilken annan såpopera som helst från USA! Uppskattat av de flesta och en hel del skratt när jag spelade igenom alla igen och de skulle rätta sina blad!

Från den kvällen blir det inga bilder, som vanligt när det är andras barn med.

Vädret har ju vart lite konstigt om man säger så! Sommarvärme blandat med hagel och mer regn än på tjugo år! Vår gräsmatta kan vi inte klippa delar av eftersom det samlas vatten, ca 5-10 centimeter stående sen ett par dar…

Jag har ju fyllt femti och har fått min första dos vaccin, Helén jobbar med äldre och är fullvaccinerad sen länge. Varje gång det öppnas för en ny grupp verkar det bli kaos, själv hade jag tur och såg nyheten bara några minuter efter att den publicerats så jag hade bokat en tid inom tio minuter från att jag hade möjligheten. Jag valde att åka till ett av de tillfälliga center som öppnats och slogs av hur ordnat allt var, snyggt och effektivt! Jag hör till dem som inte gillar nålar överhuvudtaget men den här kändes inte, tur att det var lite blod på plåstret efteråt så man visste att man blivit stucken. Nu får jag vänta några veckor till nästa dos men det är på gång. Hoppas på att vi kan få bort viruset från pandemiläge och återgå lite mer till det normala. Vissa saker kommer troligtvis att leva kvar länge, tex att inte kramas i onödan (vilket många troligtvis tycker är rätt skönt) och en bättre handhygien.

Idag blev gräsmattan klippt och jag kände lugnet i kroppen! Att följa efter en maskin i en timme, samtidigt som man gör nytta, och inte höra något annat än motorn (jag har kåpor) är väldigt skönt i en stressad tid! Jag gillar helt enkelt att klippa gräs! Robotklippare blir det säkert någon gång om vi kommer att vara borta längre perioder i framtiden men än så länge får jag meditera själv.

Idag är det mors dag vilket vår äldste son kom ihåg och skickade blombud till sin mor! Mycket uppskattat. Helén besökte sina föräldrars grav som vanligt men jag valde att arbeta med trädgården istället och tänkte lite extra på min mamma som gick bort 2015, vi firade sällan den sortens dagar i vår familj så jag tänker sällan på att det är något speciellt med den dagen.