Förra fredagen åkte vi ju till Möja för att hämta hem Gaston på lördagen. Idag är det en vecka sedan han följde med oss hem. En vecka fylld av allt som hör en valp till: mys, kärlek, träning, vassa tänder och allt annat! Hur härlig som helst är han i alla fall.

Knasen och han kommer bra överens men ibland får vi ”rädda” Knasen när Gaston blir lite väl påflugen. De triggar varandra till lek och det är underbart att se hur försiktig Knasen är, så länge han kommer ihåg att det inte är en vuxen hund!

Tyvärr måste man ju jobba även när man har valp även om en av våra kompisar från tiden med Welsh Springer Spaniel anser att det borde införas SHIV ”Söthinder i vägen” som giltigt skäl för frånvaro och jag håller helt med!

Miljöträning är ju en viktig del av att ha valp och det började bra med en båtresa med transportbåt, massa konstiga ljud och lukter, följt av en bilresa. Väl hemma hos oss blev det först att känna sig hemma här, sen följa med på promenader i ryggsäck och träffa några nya människor. Igår var det bokat besiktning av husbilen och givetvis följde Helén och han med dit!

Tyvärr får man ju inte vara med i hallen enligt nuvarande regler med tanke på smittspridning men vi satt utanför där de testar avgasvärden på bilarna så det bli lite ljud och lukter. När bilen var färdig och godkänd fick han följa med och hälsa på killarna som besiktigade bilen och ytterligare några nya människor, lukter och lokaler igen. När vi åkte därifrån gjorde han som alla coola husbilshundar och somnade bakom passagerarstolen.

Selen är tillfällig, han växer oerhört fort så det känns rätt onödigt att köpa en ny i veckan. När han växt till sig lite har vi rätt sort väntande på honom i storlek Medium och så småningom Large som han bör ha som vuxen.

Idag kom min pappa och hade dessutom med sig min systerdotter som chaufför och medhjälpare. Med andra ord: hon fick göra allt jobbet och vi bara chefade! Hon gjorde ett jättebra jobb, speciellt med tanke på alla nya verktyg hon fick testa. Första gången sågen startade var han lite osäker, nästa gång stod han kvar och tittade på utan minsta tecken på rädsla. När grejerna skulle skruvas ihop fick Elin se sig för var hon satte fötter och händer, där hon jobbade skulle han absolut vara! Tack för besöket och ännu mer miljöträning!

Träningsmässigt är det mest vardagsträning som inkallning, rumsrenhet och allmänt uppförande som gäller. Planen är dock att även han ska syssla med viltspår och vi testade med en rådjursskank och resultatet var bättre än förväntat! Han ville absolut inte släppa skanken utan jag fick lura honom med favoritbollen för att kunna få tillbaka den.

Godissök har också varit en favorit, den nosen är otroligt bra! Vi får hoppas att han fokuserar lika bra som sin bror, då blir det här ett riktigt bra ekipage i skogen!

Vi kom på att vi har lite annat apporteringsvilt i frysen som vi kommer att testa de närmaste dagarna. Apportering i övrigt verkar inte vara något problem, vi började med en av de små dummiesarna som vi fick och sen testade vi med lite olika saker, bland annat en hoprullad reklamtidning som han bar fram och tillbaka mellan mig och Helén för att få den utbytt mot något roligare till slut, annars hade han fortsatt tills han somnade.

Det kanske låter som mycket träning men det är väldigt korta stunder åt gången och lika låga krav och en massa uppmuntrande tillrop när något fungerar riktigt bra (men inte för upphetsande, då tappar han ibland fokus!). Godis används sparsamt utan det är närhet, kroppskontakt och glad röst som han verkar uppskatta mest.