Andra riktiga veckan i juni, sommaren är på gång och vi haravslutat läsåret för den här terminen med avslutningar för våra elever, själva jobbar vi ju även den här veckan med både sociala och administrativa grejer.

I onsdags gick vi enligt tradition en sträcka på Sörmlandsleden med våra elever i årskurs 1. Jag och vår klass gick från Ösmo till Hemfosa, en sträcka som är närmare 1,5 mil i varierande terräng. Mycket bra väder med lagom temperatur och inget regn kombinerat med positiva elever gjorde det till en njutning även om jag hellre går åt andra hållet för att sista sträckan gå längs med sjön Muskan i Ösmo. Min medcoach, Jerre, som satt i Hemfosa och väntade in eleverna för avprickning hade i sista stund fått med sig en stol, det var tur för honom eftersom han kom två timmar före våra första elever… Jerre blev solbränd…

Jag har även avslutat en valpkurs med Gaston (inga bilder togs där) som var givande även om det mesta är sånt som jag gjort tidigare. Trött blev han i alla fall efter varje tillfälle!

Lördag morgon packade vi in oss och Gaston i husbilen och körde till Göran och Helena i Enköping. Knasen fick vara hemma med Joakim och vakta huset eftersom en av deras tikar var mitt i höglöpet, inga valpar med den kombinationen tack! Full fart från första början men det lugnade sig rätt snabbt, de fick ju bara umgås på begränsade ytor.

Vi hade en underbart kul helg med mycket skratt och även en del gråt eftersom de fött upp Atlas som vi var tvungna att ta bort tidigare i år och de själva tagit bort hans mamma och syster relativt nyligen, minnen är fina och ger glädje men ibland även smärta.

Alla ville ju vara med valpen förstås och han uppförde sig exemplariskt, avslappnad kille som inte är speciellt rädd för något (bortsett från heliumballongerna)!

Underbara hundar som efter ett litet tag kunde vara helt avslappnade tillsammans trots att en av tikarna bara letade efter en villig hane!

Deras son, Calle, och hans sambo dök upp när eftermiddagen började bli kväll, mycket trevligt att träffa även dem! Calle har vi ju känt sen många år men hans sambo var det första gången vi träffade.

Givetvis åt och drack vi gott när vi var där och inledde med GW’s bubbel för att fira Göran som fyllde 60 för några veckor sedan. Present hade vi också med givetvis. Ett väldigt stort paket i en låda från en känd leverantör av djurprodukter som nu visade sig innehålla en paellapanna till deras Muurikka. Mycket uppskattat och planerna för nya maträtter ploppade upp då och då under helgen.

Av de som var där på det egentliga firandet, när vi inte kunde vara där, hade Göran bland annat fått en pizzaugn som invigdes på kvällen för lite ”vickning”. Vi gör ju pizzor i vår vanliga ugn ibland men det blir mycket bättre i en ”riktig” pizzaugn! Gott var det även om alla var mer eller mindre nybörjare. Perfekt istället för att sitta och svulla i sig chips!

Göran älskar ju inte bara hundar, han älskar ju även att arbeta med dem och är viltspårsdomare. Ett kort ”provapåspår” las givetvis i skogen bakom deras tomt och Gaston fick gå det efter en lagom liggetid.

Inte för att vi är förvånade över att han kan spåra men enligt Göran var han mycket bra. Lycklig hund som helst inte släpper skanken (rådjursbenet) frivilligt! Planen är ju som vanligt att han ska testas just på viltspår och våra tre senaste hundar har ju samtliga blivit viltspårschampion och vi hoppas givetvis på Gaston även där.

Allt kul har ett slut tydligen och vi var tvungna att åka hem eftersom Helén skulle jobba söndag natt. Vi hann hem, mysa lite med Knasen och gå ut med honom sen kom en rejäl regnskur! Knasen hade haft det bra hemma med Joakim men när brorsan kommer hem blir man ju alltid lite extra lycklig!

Som sagt en mycket bra helg, även om vi ses alltför sällan, och vi har alltid kul när vi träffas. Vore det inte för bilderna så skulle vi inte tro att det var nästan ett år sedan förra gången vi sågs i Falun. Mycket praktiskt att ha husbilen med oss även om det finns plats hemma hos dem så är det skönt för alla att slippa tänka på såna praktiska saker som sängplatser och vem blir störd när nån går upp tidigare än andra och allt annat. Den vakna tiden spenderade vi ju tillsammans ändå och det är ju bara den tiden som räknas på något sätt!

Tre arbetsdagar kvar (ja, jag räknar ner!) sen är det ledigt för mig i åtta veckor, Helén jobbar nästa vecka sen är även hon ledig. Vi får se var vi hamnar men planer finns ju som alltid.