2021 tog slut med en smäll!

2021 blev ett helt OK år trots allt med pandemi och strulig politik (jag diskuterar helst inte politik så det blir inte mer om det här). Vi har haft besök av de som betyder mest för oss och vi har besökt dem. Vi har haft flera bra träffar med våra grannar för trevligt umgänge. Vi lyckades till och med åka på en hundutställning!

Husbilslivet

Hundarna älskar husbilslivet (eller bara att vara nära oss kanske)

Vi har hunnit med ett antal mil i husbilen vilket inleddes på Gålö där vi upptäckte att blandaren i duschen frusit sönder. Med tanke på hur mycket problem som alla rapporterar om i sina husbilar får vi nog säga att vi varit lyckligt lottade (eller så är det bara att vi som har det bra inte skriker lika högt) med de rätt få felen vi haft även om de varit irriterande. En underbar liten helg blev det oavsett.

Vi har varit två gånger i Oxelösund, som är en härlig liten stad med mycket fin natur inom ett par timmar från oss, med underbara Femöre och Jogersö. Vi firade midsommar på Alnön tillsammans med Junie, hennes föräldrar, morföräldrar och mormorsmor (och några till), praktiskt att ta med det egna huset för oss som har hundar, härligt umgänge med härliga människor som avslutades eftersom Helén skulle jobba lite till innan semestern började.

Resan till Skåne ändrades till påhälsning i Falun och vidare resa med vändning Kramfors där vi helt kort träffade ett par kompisar som då höll på att färdigställa Restaurang LAT. Restaurangen har blivit otroligt bra och blev en del av årets avslutande resa med husbilen när vi besökte Kramfors för hundutställning i oktober, då stod vi på High Coast Destillery.

Ett rätt bra år för husbilen även om det var alldeles för kort. Bilen står ju hemma och den fick bli ”fristad” för Patrik och Ellen för lite egentid en eftermiddag när de var här under julfirandet, bara att sätta på värmen i tid så funkade det utmärkt (farmor tog chansen att få egentid med sitt barnbarn).

Hundlivet

Vad gäller hundarna så har året som vanligt innehållit en hel del natur, lek, kul och bus men även träning. Knasen lyckades tillsammans med Helén spåra sig till titeln Svensk Viltspårschampion precis som Atlas och Izidor tidigare gjort.

Den avslutande husbilsresan till Kramfors var ju en utställningsresa tillsammans med Kennel Sangold där det viktigaste för oss var ett Very Good för Knasen vilket var det sista steget till championatet, hunden måste ju vara snygg för att kunna spåra…

Familjelivet

På familjeplanet kretsar det mesta kring barnbarnet givetvis. Ungefär en gång i månaden åker antingen vi upp eller så kommer de ner till oss, de senaste åren har man dock fått tänka till så alla är friska men vi har bara behövt ställa in två besök, det första vid förra nyåret när de skulle kommit ner och det andra precis när Ellen och Junie fyllde år.

Man brukar ju säga att barnbarn är livets efterrätt och så känns det för oss, undrar då hur min pappa känner det som har barnbarnsbarn, är det en sängfösare då?

Många mysiga stunder har vi hunnit med i alla fall!

Vi fyllde ju hundra år tillsammans förra året vilket firades i somras med ett litet kalas för de närmaste. Härligt att träffa folk nästan normalt även om vi höll oss utomhus och alla som var där var friska!

Även pappas Anita har fyllt jämnt vilket firades på Sundby gård tillsammans med släkt och vänner ända tills personalen inte ville vara kvar längre, de yngsta lämnade dock festen först! Lyckad fest där jag fick återse många av de som ingick i min uppväxt och Helén fick träffa dem för andra gången samtidigt som vi träffade flera för oss mer eller mindre nya personer.

I det personliga men ändå väldigt offentliga finns Anton och Niklas vinst i Haninges final till Funkisfestivalen! Anton är våra grabbars kusin och är otroligt duktig på det mesta som har med rytmik att göra och den här gången satt allt perfekt! Bra publikkontakt och bra fart i musiken, skitkul helt enkelt!

Jobb

Jobbet har mest varit som vanligt för oss båda men givetvis påverkat av pandemin med bland annat inställd (framflyttat) danstävling på ”min” skola men eleverna lever ungefär som vanligt, de flesta ger minst lika mycket energi tillbaka som det krävs att undervisa dem!

Vart tredje år får vi se vår egen klass ta studenten och det ändrades inte trots pandemin, annorlunda men bra ändå! Jag och Jerre har numera en ny klass på teknikprogrammet (trots att jag är ansvarig för elprogrammet…) och den känns lika bra som den förra!

Nu ser jag fram mot vårterminen som för mig innebär betydligt mindre undervisning när mina treor går ut på praktik!

Vadå avslutades med en smäll?

Jag skrev att året slutade med en smäll, och det stämmer alldeles utmärkt för mig. Jag firade in det nya året med blåmärken runt ögat och näsan tillsammans med den underbara personalen på SÖS-akuten. Till skillnad från många av de andra som kom in under kvällen var jag dock helt nykter!

Jag var magsjuk och tappade förmodligen betydligt mer vätska än jag förstod samtidigt som jag inte fick behålla det jag försökte dricka så när jag satt på toan för att göra det man gör där fick jag ett blodtrycksfall och svimmade. Jag ramlade rakt ner i vårt fina men väldigt hårda golv och slog mig en del när jag tog emot mig med huvudet. Personalen tyckte skrattande att jag skulle hävda slagsmål om någon frågade…

Efter att Helén lyckats stänga in hundarna som inte ville lämna sin liggande husse fick hon liv i mig och efter ett samtal till 1177 beställdes transport till akuten. Jag var rejält yr och fick ytterligare ett blodtrycksfall medan vi väntade och bad Helén ta trycket på mig igen vilket läkaren på SÖS tyckte var bra info, när jag var där var trycket och pulsen som vanligt (eller lite högre, stresspåslag). Två trevliga personer från Sirius körde in mig med sjuktransport och jag blev inskriven precis före tolvslaget. Lite drygt fyra timmar senare var jag färdigbedömd och fick åka hem efter en del tester och blodprov.

Det blev en lång natt för Helén som kom och hämtade mig strax före fem men hon slapp i alla fall sitta på akuten och ha tråkigt.

Idag mår jag och ser ut som efter en bättre fest (mer ett fylleslag kanske) och har lite märken och ont i ansiktet. Lite klen känner jag mig så Helén var snäll och gick ut med hundarna helt själv idag. Vatten, Resorb och yoghurt var vad som gällde igår tillsammans med lite pasta som middag. Idag blir det normal ”snällmat” och massor av vätska i små mängder åt gången.

Nu ser vi fram mot ett år som nästan bara kan bli bättre än att ligga på akuten!

2 kommentarer

  1. Oj,det var ingen kul avslut på nyår!Tur i oturen att du inte slog i bakhuvudet i det hårda golvet.Hade du åkt på flunsan?Söta dräkter på tjejerna!🥰Gott nytt år önskar fam Eriksson

    • Panna och näsa räckte gott! Nån form av magsjuka som verkade vara vanlig enligt SÖS. Snabbt förlopp verkar vara gemensamt för de som drabbats. Jag hade dock fått i mig alldeles för lite vatten jämfört med vad som lämnat kroppen. Önskar även er ett gott nytt år!
      Mvh Peter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s